av denna dagliga ångest som äter upp mig inifrån och ut.

Känner mig så sviken av allt vad så kallade vänner är. Det finns ingen ärlighet. Ingen vågar stå för sitt eget tyckande. Allt är bara ett evigt "Jag håller med"

Droppen var när jag själv måste styra undan bråk och sedan får skit för det från alla håll. Två fegskitar sitter bakom och "stöttar mig" men ingen av dem säger ett ord. Jag blir arg, känner mig utnyjjad och väldigt sviken.

Ens vänner gör inte så. Sådana vänner vill jag inte ha.